The Red Room
1896
A man arrives at a crumbling castle with a reputation to dismantle. He's heard the legends of the Red Room, the spectral hauntings, the madness that overtakes anyone who dares spend a night there. Armed with reason and a dismissive laugh, he intends to prove the superstitions wrong. What unfolds is a masterful exercise in psychological terror: candles gutter and die, shadows move with impossible intention, and the darkness itself seems to breathe. Wells strips away the supernatural veneer to reveal something more unsettling: the way fear colonizes the mind, how the unknown becomes whatever we cannot control. The protagonist's rational certainty crumbles brick by brick until he lies broken on the floor, conquered not by any ghost but by his own terror. Written in 1896, this is early Wells at his most unsettling, a story that understands horror lives not in what goes bump in the night, but in the space between what we believe and what we cannot explain away.
Editions
X-Ray
“as soon as a work of art is of practical use, betrays a purpose or a tendency its beauty vanishes.””
— H. G. Wells
“Jag återvänder till mitt yttrande att vi sakna nationalitet. Kan någon säga mig något svenskt i Sverige annat än våra tallar, granar och järngruvor, vilka snart icke behövas mer i marknaden! Vad äro våra folkvisor? Franska, engelska och tyska romanser, i dålig översättning! [...] Säg mig något svenskt skaldestycke, konstverk, musikstycke, som är specifikt svenskt, varigenom det skiljer sig från alla icke-svenska! Visa mig en svensk byggnad! Det finns icke, och finns det så är det antingen dåligt eller är det bildat efter utländskt mönster.””
— H. G. Wells
“Jag vet mycket litet i kvinnofrågan, ty den rör mig icke, men jag tror, efter vad jag sett, att vår generation kommer avskaffa det asiatiska, som ännu finnes i äktenskapet. Båda parterna avsluta ett fritt fördrag, ingen uppger sin självständighet, den ena söker icke uppfostra den andra, man lär sig respektera varandras svagheter och man har ett kamratskap för livet, som icke tröttar genom den ena partens pockande på ömhet. Fru Nicolaus Falk, du vet, den där välgörande djäveln, den anser jag vara ingenting annat än en femme entretenue, och så betraktar hon ju sig själv också; de flesta fruar gifta sig för att få det bra och slippa arbeta, att bli "sin egen"; att där ingås så få äktenskap, det är kvinnans fel, och mannens!””
— H. G. Wells
“Sedan du sålunda fått ditt erkännande av utlänningen, så har du fått ditt namn här hemma naturligtvis och jag slipper gå längre och skämmas för dig.””
— H. G. Wells
“Att vara konservativ på spekulation är den största synd en människa kan begå. Det är ett attentat mot världsplanen för tre skilling, ty den konservative söker hindra utvecklingen; han sätter ryggen mot den rullande jorden och säger: stå still! Det finnes blott en ursäkt: dumhet; dåliga affärer är ingen ursäkt, men väl ett motiv!””
— H. G. Wells
“- Ni kanske inte läsa de böcker ni recensera? - Vem tror du har tid att läsa böcker? Är det inte nog att man skriver om dem! Man läser tidningarna och det är tillräckligt! För övrigt ha vi för princip att rappa alla! - Ja, men det är ju en dum princip. - Nix! Därigenom får man alla författares ovänner och avundsmän med sig - och då har man ju majoritet. De neutrala läsa hellre ovett om andra än de läsa beröm! Det ligger något uppbyggligt och trösterikt för den obemärkte att se hur törnig berömmelsens väg är! Inte sant?””
— H. G. Wells
“Han tände en cigarr och ställde sig att betrakta porträttet. Den som observerat hans ansikte nu, skulle icke kunna se hans tankar, ty han hade redan lärt sig så mycket om livets konst att han icke en gång anförtrodde ensamheten sina meningar, ja, han fruktade till och med att meddela sig med sig själv.””
— H. G. Wells
“Återstod problemet att skaffa en ny redaktör. Enligt bolagets nya program skulle han äga följande kvalifikationer: han skulle först åtnjuta odelat förtroende som medborgare, tillhöra ämbetsmannakåren, äga en titel, usurperad eller förvärvad, som vid behov kunde påbättras; han skulle dessutom äga ett respektabelt utseende, så att han kunde visas vid fester och andra offentliga nöjen; han skulle vara osjälvständig, liten smula dum, emedan bolaget visste att den sanna dumheten alltid åtföljes av konservatism i tänkesätt och därjämte av en viss grad bakslughet, som känner förmäns önskningar i luften och som aldrig glömmer, att allmänt väl är enskilt, rätteligen förstått nämligen; han skulle tillika vara halvgammal, emedan man lättare skulle kunna styra honom, och gift, emedan bolaget, som bestod av affärsmän, sett att gifta drängar uppför sig bättre än ogifta.””
— H. G. Wells
“Falk kunde som vanligt, och vilket var hans olycka, icke förrän efteråt finna passande svar på tal […]””
— H. G. Wells















































